Kommunen vände än en gång i frågan om den angränsande marken och helt plötsligt tillhör granntomten barnhemmet. Inte nog med det, kommunen skänker tomten till barnhemmet!

Orsaken till att kommunen vänt i frågan är inte helt klar men förutom stora tjatinsatser från vår personal och Worko så har barnen själva haft ett finger med i spelet. I våras tröttnade de på att vänta och knallade helt enkelt iväg till kommunen och undrade varför de inte kunde hålla sitt tidigare löfte att ge tomten till barnhemmet!

Det verkar ha bitit och nu är alltså bygget redan i full gång!

Den nya tomten är på 440 kvm och gränsar alltså till nuvarande tomt. När beskedet kom anlitade vi snabbt ett gäng som med barnens hjälp rev det gamla huset (där den ilskna damen bodde för er som kommer ihåg TV-serien!) och murade en 2.5 m hög mur runt hela tomten vilket tyvärr är nödvändigt i Etiopien.

Grundarbete under överinseende av Freot

Worko har med hjälp av vår personal i Awassa jobbat hårt med att få alla tillstånd på plats och i mitten av oktober blev det klart med bl a bygglov.

Mot slutet av oktober åkte Johnnie och Mattias ner för att sätta igång bygget. Allt har gått väldigt fort och några arkitektritningar har vi inte tagit fram! Johnnie och Mattias har tillsammans med våra etiopiska byggare skissat upp allt på plats. Det blir fem rum och stor veranda! Och det är våra tjejer som ska bo i det nybyggda huset.

Väl på plats passade J & M på att med hjälp av barnen måla om rummen i den befintliga byggnaden.

De som nu bygger var med vid det ursprungliga bygget 2006, det är bröderna Brosan och Jidak. Deras pappa är kvalitetskontrollant! Hur många de har till sin hjälp är vi inte riktigt säkra på men enligt rapporter vi får är de där från morgon till kväll och det hela går i en rasande fart!

Förhoppningen är att tjejerna ska kunna flytta in i det nya huset i januari!

Worko är på väg ner till Awassa just nu och förhoppningsvis får vi lite info inom kort hur läget är!

En härlig flygresa

Det är svårt att säga att det är enbart trevligt att resa till Awassa.

Det var ett år och tre månader sen jag var i Etiopien senast. Det börjar med att Etiopian Airlines inte har koll på sommartiden, så det gör att planet avgår en timme tidigare än vad det ett dag gamla mailet säger. Väl på planet så har jag lyckats med att få nödutgångsplats för mina långa ben, men på bekostnad av att jag sitter mitt i en aldrig sinande ström av urindoft som kommer från de bägge toaletterna som jag fick som granne.

Efter några usla timmars sömn och äcklig mat så landar vi kl 7.30 i Addis med ett ordentligt magknip. Worko har sett till att vi blir upphämtade av hans bästa kompis. Vi beger oss till ett av Workos ställen i Addis för där ska vi hämta delar till den Volvo 240 som vi tänkt använda till Awassa. Den hade tydligen haft problem men bensinpumpen. Jag och Johnnie tog ett snabbt beslut att vi inte ville chansa med den vita 240:n i 27 mil. Worko fixade snabbt en annan bil med chaufför som skjutsade ner oss till Awassa.

Dag 1

Vi skriver in oss på Pinna Hotell och dumpar väskorna. Vi tar en tuk-tuk mot barnhemmet och på vägen ser vi Mishu, Tariku och Senait på väg till kyrkan. Vi ber föraren stanna och jag hoppar ut och ropar högt Mishu bland folket. De kommer springande ropandes våra namn och hoppar upp i famnen. Det blir stora långa kramar. Det är svårt att förklara vad jag känner det är nästan som att träffa sin egen familj som man saknat efter en lång resa. Vi pratade lite och höll varandra i händerna och bestämde att vi träffas på barnhemmet efter kyrkan. När vi går mot taxin igen så ser jag att hela gatan har stannat upp för att se på när de två långa vita männen kramas och pratar med barnen.

Vi bankar på plåtdörren och det är en av föreståndarna Mullo som öppnar hon blir så glad att hon nästan också hoppar upp i famnen, Alamitu är näst på tur. Alla barnen är i kyrkan så jag och Johnnie tar det lugnt på barnhemmet till en efter en droppar in. Det är fantastiskt att se deras miner när de får syn på oss inne på gården. Vi sitter och pratar i några timmar om allt från deras rank i klassen till hur många planeter det är i solsystem och vad de heter. Vi avslutar med några enkla klapp och sånglekar, stora kramar och pussar.

På Pinna så känns allt som vanligt rummet börjar bli väl nedgånget, det är hål i lakanen duschslangen läcker avloppet svämmar över och man får se efter var man sätter fötterna så man inte har ihjäl någon stackars kackerlacka. Utanför skrålar musik och bilar, men det känns ändå bra för jag kom just ihåg varför det här engagemanget startade.

Dag 2

Vi sover ut och tar en ganska lång frukost, jag o Johnnie pratar mycket om barnen till att börja med men efter 20 minuter så har samtalet sakta glidit över till våra familjer hemma och vi sitter plötsligt och pratar om väldigt förtroliga saker på en veranda mitt i djupaste Afrika. Det är väl inte så konstigt egentligen vi har helt enkelt inte haft tid att sitta och prata. Vi har bara jobbat de sista tre åren utan att ta tid bara vi två.

Vi fixar några enkla ärenden och tar en promenad till skolan, som är en av de bästa i Awassa för att hälsa på barnen. Väl framme knackar vi på grinden till den stora och gröna skolgården. En äldre man öppnar och önskar oss välkomna. Det är rast och fullt med barn i skoluniformer överallt. Jag börjar direkt söka efter våra elva barn. (Tilahoun och Senait går i andra skolor). Jag ser ingen av dem, men mina händer är fulla av andra barn som vill hålla hand. Normalt så störs jag inte av det, men den här gången känns det inte okej. Jag vill inte vara ett vitt spektakel utan en vanlig förälder som kommer till skolan för att hälsa på sina barn.

Vi träffar vice rektor och sätter oss och pratar. Jag frågar om han vet vilka som är våra barn och om han vet hur det går? Han hummar med några gånger men svarar inte på frågan när jag är klar. Jag inser att jag kanske pratade lite fort och börjar om.

- Vet du vilka våra barn är? Han rynkar pannan och säger.

- What is her name, the fat, short one? Säger han och håller handen i bordshöjd. Jag skannar hjärnan snabbt och inser att det måste vara Aynalem han menar. Svarar lite försiktigt

-Aynalem…

- Yes! utbrister han och säger, She is very tallented, she is rank one in here class!

Jag tänker att det är väl ingen ide att dra ut på det här samtalet, så jag frågar om vi kan leta upp våra barn och se hur de har det i klassrummen. Vi kommer till det första som är fjärdeklassare. Så fort våra ansikten dyker upp i klassrummet utbrister ett vrål och tjut från de sextiotal barn som sitter på bänkarna. Läraren fräser till och det tystnar. Vice rektorn frågar högt vilka är era barn? Och svänger med armen frågande. Spektakelkänslan kommer tillbaka och jag inser att det måste vara pinsamt för våra fyra barn i klassen. Det känns som de hade varit nöjda med en hemlig vink.

Vi frågar klassen några snabba frågor och går vidare på touren. På väg ut genom grinden så möter vi en av de vi träffade när vi skrev in barnen. Han bjuder på kaffe ”Buna” och vi pratar en stund. Det har hunnit bli lunchrast och Ethiopia vinkar glatt på väg förbi där vi sitter. Vi bestämmer oss för att följa med till barnhemmet och luncha med dem. När lunchrasten är slut går barnen tillbaka till skolan och jag och Johnnie fixar lite fler ärenden i väntan på att skolan ska ta slut.

Eftermiddagen och kvällen blir helt underbar. Det är ett härligt lugn när vi kommer in på barnhemmet. Getahunextra läraren har kommit och sitter med några i det lilla allrummet, ett par andra nickar en ballong någon ligger och vilar. Jag glider snabbt ner på vår terrass som är den plats som används mest. Johnnie hjälper Mishu med en engelska läxa och jag ligger på stenplattorna med Ashagre och hans geometri läxa. När läxorna är klara blir det en lek av att jag och Johnnie skriver upp olika tal som de får räkna ut. Jag tar fram kameran och tar lite bilder, efter en liten stund är det barnen som fotar allt de ser och lite till, precis som vanligt.

Jag lutar mig tillbaka mot väggen och sitter en stund och bara njuter. Jag lyssnar och försvinner iväg en stund i tankarna. Klockan är halv sju, det skymmer och syrsorna gnider sina ben, man hör klirret från fyra i rad som Johnnie och Tilli spelar, Ethiopia sitter tätt bredvid och tittar på bilderna på kameran, Senait går lite fram och tillbaka mellan mig och Johnnie med frågor om hur man säger saker på svenska. Vid halv nio kramar vi dem godnatt och går till Pinna. Vi äter, sätter oss på mitt rum och pratar i några timmar.

När Johnnie går in till sig så har det börja blixtra och dundra. Ett tungt Etiopiskt regn faller utanför och det är strömavbrott. Det känns bra att inte barnen sover på gatan längre utan kan sova gott i sina sängar. Man slås ändå av tanken på de som inte har tak över huvudet. Klockan är ett, jag tar min pannlampa kryper in under mitt myggnät och skriver om dagen.

Mattias Särnholm

..Det handlar om fotboll, berömda svenskar och vanligt folk som frivilligt ställer upp på att få benen avsparkade i en tuff match där all behållning går till välgörenhet…

-Kändisfotbollen blir av i år igen!

Vi här på barnhemmet.se kan nu stolt berätta om matchen som går av stapeln den 1 juni kl. 15 på Tingbergsvallen i centrala Kungsbacka. Då drabbar nämligen kändiseliten i ”Stjärnlaget” samman med Kungsbackas favorittrupp, ”Nybygget”.

Christer Ångman ansvarig för Stjärnlaget har beslutat sig för att upprepa fjolårets succé och därigenom fortsätta att stödja oss här på barnhemmet.se med sina insamlingar. Detta är vi självklart mycket glada för.

Tillsammans med bla Handikappomsorgen i Kungsbacka kommun, Kungsbacka-Hanhals församling, Nybygget- Kungsbacka IF och Stjärnlaget har han organiserat matchen som kommer bli en välbesökt folkfest precis vid tiden när sommaren vanligtvis sätter fart.

Sportsligt och ekonomiskt var förra årets arrangemang en extremt lyckad tillställning och publiken bjöds på en jämn match som fick avgöras på straffar och där stjärnlaget till sist avgick med 14-12 segern. I år har Stjärnlaget toppat laguppställningen och ställer upp med följande trupp:

Namn i kursiv stil har ännu inte lämnat slutgiltigt besked.

* Tommy Salo, Hockeymålvakt
* Magnus Lindström, komiker och coach
* Erica Johansson, coach, EM guld 2000 längdhopp,
* Thomas Bodström, f.d. justitieminister, advokat
* Kennet Andersson, Fotbollshjälte
* Micke Syd, Gyllene Tider
* Max Grinndal, TV4 sporten
* Malin Swedberg, TV4 sporten
* Jovan Radomir, SVT
* Pontus Kåmark, VM -94 laget fotboll
* Mats Carlsson, Bygglov
* Jonas Bane, ”Kim” Andra Avenyn
* Fortesa Hoti, ”Roxanna” Andra Avenyn

* Putte Nelsson, “Så ska det låta”
* Glenn Hysén, Fotbollshjälte och expert
* Richard Herrey, Gyllene skor & Let´s dance
* Sara Fischer, Snowboard
* Eddy Bengtson, Brottare
* Magnus Hedman, VM målvakt
* Stefan Odelberg, Magiker
* Mikael Nilsson, IFK Göteborg sex SM-guld på meritlistan (1990, 1991, 1993, 1994, 1995 och 1996)
* Louise Karlsson, OS 1992 och 1996, världsrekord på 100 meter medley 1997
* Peter Sandholt, MIX Megapol
* Ingemar Allén, MIX Megapol
* Kim Carlsson, Arvingarna
* IDOL Daniel
* Anders Johansson, Artist
* Ken Wennerholm, Triple&Touch
* Michael Michailoff, Melodifestivaldeltagare
* Rickard Olsson, Bingolotto

I truppen, som avbytare ser vi dessutom:

Johnnie Krigström, Roomservice

Mattias Särnholm, Roomservice

Arrangörerna räknar med 2500 besökande och mycket skönt klirr i insamlingsbössorna. Vi uppmanar såklart alla våra medlemmar att bege sig till Tingbergsvallen den 1:e juni för att vara med och stödja oss och heja fram lagen.

Insläppet börjar klockan kl.14 och entrén är 20 kronor för dig som är under 16 år, 50 kronor för övriga. Om du vill läsa mer om arrangemanget fram till avspark, gå in på www.stjarnlaget.se för senaste skvaller och laguppställningar.

Väl mött i kungsbacka!

/Johnnie och Mattias

Hon har såklart inte kunnat undgå att höra talas om barnhemmet och oss genom sin svåger. I julas väcktes en idé hos henne om att starta en insamling på skolan hon jobbar på. För två veckor sedan kontaktade hon därför Mats och bad honom att komma till skolan för att berätta lite om vår verksamhet för eleverna på skolan. Under en vecka var det nämligen meningen att de skulle ha omvärlden som tema och under den lära sig lite mer om livssituationen för barn i deras ålder i tredje världen.

Mats måste ha sagt något bra till eleverna för när Johnnie, Mattias och Worko åkte ut till skolan i fredags för att ta emot insamlingen som skett paralellt med temaveckan så hade eleverna lyckats skrapa ihop 27 000:- kronor! Vi blev såklart överlyckliga och tackar alla elever på den Engelska skolan i Täby för deras enorma intresse och stora engagemang för oss!

Tusen tack!

Men nu mina damer och herrar är han och Camilla, vår fotograf nyss hemkomna från ännu en resa till barnhemmet och jag hoppas att ni, precis som vi, ser fram lika mycket mot att höra vad som händer med barnen och alla andra inblandade på plats!

Under hösten har jag och Mattias även dragit vårt strå till stacken genom att auktionera ut vår gamla husvagn från sommarens ROOMSERVICE till högstbjudande. Vi fick in en rejäl slant och det kommer innebära att vi kan kosta på barnen lite extra fina julklappar i år.

Johnnie och Mattias

I vårt fall är det arbetet med Barnhemmet som har högsta prioritet och vi hoppas att ni känner likadant. I ärlighetens namn skall vi säga att när TVprogrammet om vårt projekt visades och vi fick mkt uppmärksamhet för vårt arbete hade vi lätt att samla in pengar och få folk intresserade av vad vi gjorde. Men nu när uppmärksamheten lagt sig något, och vi måste börja kämpa lite för att dra in pengar till barnen så kan man känna sig lite oroad inför framtiden. Men vi tror på att vi tillsammans med alla er medlemmar kan lyckas om vi hjälps åt. Det är nu vi måste spotta i nävarna och göra ett krafttag för ”våra” barn. Vi hoppas innerligen att ni är med oss i det arbetet! Mats har som vanligt sammanställt det som ni behöver veta för att engagera er ännu mer. Hoppas ni fortsätter stödja oss! Mvh, JoM