Shlmat

Plötsligt blir hon tyst och ser äcklad och oförstående ut på en och samma gång. Som om hon inte förstår. Efter en kort paus frågar hon mig som om hon verkligen vill veta:

–”Vilken människa gör så..?”

Idag säger Shlmat att hon har det bra på barnhemmet. Hon säger att hon har fått nya kompisar där och att de hjälps åt att säga ifrån om någon av killarna skulle vara taskig mot henne. Hon är mest glad för att ha en säng med lakan i men säger också att hon skulle vilja att vi sätter upp en lampa precis vid toaletterna eftersom det är lite läskigt att gå dit över gården på natten när det är mörkt.

När Shlmat blir stor vill hon bli doktor så att hon kan hjälpa andra barn som lätt blir sjuka, om de lever som hon gjort.

Jag berättar för henne att jag inte har fler frågor att ställa, men undrar om hon tyckt det varit jobbigt att prata om sakerna som vi gjort. Innan hon svarar tänker hon återigen efter en liten stund.

”Nej, jag är jätteglad att Gud såg till att jag hamnade här. Ni har varit snälla mot oss.” Sen reser hon sig och frågar om hon får leka lite igen. Och det får hon. -Mer än gärna.