Shlmat

Shlmat brukade bo vid kyrkan… Shlmat är inte den man snabbast lägger märke till på barnhemmet. De andra barnen tar mer plats när man hälsar på, och man märker till en början att hon är lite mer reserverad mot främlingar i allmänhet, och mot män i synnerhet än någon av de andra barnen. Kanske håller hon sig i bakgrunden för att skydda sig mot män i min ålder, kanske är hon bara överdrivet artig, jag vet faktiskt inte.

Men så fort hon vant sig lite vid att man är på barnhemmet och hon har förstått att man inte vill henne illa, så har jag börjat busa med de andra barnen, och då blir hon snabbt barnslig och skrattar igen samtidigt som hon kastar sig in i lekarna.

I en paus så frågar jag om jag får intervjua henne en stund, precis som jag gjort förra gången jag var nere. Hon svarar ja, och vi sätter oss ner. Jag börjar fråga om hon kommer ihåg något från tiden då hon bodde upp vid kyrkan. Alla gatubarnen på vårt barnhem har i perioder levt uppe vid kyrkan tillsammans med de allra fattigaste i Awassa. Kyrkan som kort kallas för ”Gabriel” i folkmun, är väldigt vacker på utsidan, men det man slås av när man står och tittar på den, är den enorma mängden fattiga uteliggare och gatubarn som ligger på marken under presenningar, eller som sitter och tigger med trasiga kläder framför staketet som utgör ingången till kyrkogården.