Intressant nog så svarade alla barn antingen Doktor, eller Lärare. Jag funderade mycket på varför och har kommit på att en av orsakerna till att de svarar likadant kan vara att de inte känner till eller vet hur andra yrken utövas. De två jobben är de enda de sett hur de går till och som de haft kontakt med. Här i Sverige gör vi definitivt mer studiebesök och har mer kontakt med andra yrken genom vänners föräldrar m.m Deras horisont och bild av vuxenlivet är helt enkelt mycket snävare än svenska barns.
Vi pratade en hel del om framtiden jag och Chernet. För precis som när det handlade om känslor, stack han ut med sitt ovanliga svar:
”Jag skall bli President” nästan konstaterade han.
– Varför det, frågade jag förvånat?
”Därför när jag blir stor skall jag se till så att det inte finns några fattiga barn längre. Och det kan man bara göra om man är President.”
– Vad tror du att han som är det nu gör åt saken, frågade jag?
”Vad vet jag? Han kanske tycker att andra saker är viktigare eller nåt”, svarade han och ryckte på axlarna.
Ethiopia, som är mer religiöst lagd och som suttit med som stöd under Chernets intervju, svarade också annorlunda jämfört med de andra barnen:
”Bara Gud vet vad vi skall bli när vi blir stora. Men vi kommer säkert att bli något som våra mammor skulle vara stolt över. Vår finns däruppe i himlen och tittar ner på oss, det vet jag.”
Och naturligtvis har hon rätt. Hennes mamma är stolt över dem där hon sitter i sin himmel. Och Chernet och Ethiopia kommer klara sig alldeles utmärkt i framtiden. Med hjälp av förnuft och känsla.
-Som de alltid har gjort.
