Förnuft och känsla – Chernet och Ethiopia kan precis som Younas och Tilahoun njuta av tryggheten i att leva tillsammans med ett syskon. När vi tog in barnen från gatan förra hösten så såg vi det som självklart, (även om Ethiopia är något äldre än de andra barnen) att de skulle få flytta in på barnhemmet ihop.
Chernet är idag nio och Ethiopia har hunnit bli fjorton år. När jag intervjuade dem om deras bakgrund så märkte jag genast att de skiljde sig lite från de andra. De kändes mer säkra på sig själva, men också, vilket först verkade lite skrämmande för mig; de hade så nära till sina känslor.
De brast i gråt flera gånger under intervjun, och jag led med dem och tyckte att situationen var besvärande, men det var de själva som envisades med att vilja fortsätta, och till sist slog det mig att intervjun egentligen var något positivt. Både för dem och för mig. För mig var det positivt för att det fick mig att inse att många av barnen jag intervjuat varit avstängda från sitt känsloliv och hade säkert förträngt eller kanske förnekat känslor som sorg och saknad som en överlevnadsstrategi.
Men med Chernet och Ethiopia var det som sagt annorlunda. Det verkade som de var mitt uppe i processen om att göra upp med just de känslorna, i stället för att försöka glömma dem. För dem var det viktigt att för första gången berätta om känslorna de hade för en vuxen som lyssnade. Eller kanske helt enkelt för att få lov att gråta som det barn de faktiskt är för en gång skull.Mamma & Pappa
